Ännu en helg fylld av hundträning:)
Den här gången begav sig turen ner till Skånes östkust, närmare bestämt Åhus och hem till Åsa Holmström. Vi kom ner på fredag kväll och gav oss ut med Åsas sökgäng på lördag morgon. Det var bara ett par minusgrader men vinden var iskall. Det var bara att klä på sig allt som fanns i packningen, och iklädd fyra tröjor, varmaste jackan och thermolångkalsonger såg gick vi ut för att trotsa kylan. Det var en ovanlig, men väldigt fin ruta som började i öppen skåneskog och fortsatte över en kulle ner mot sandstranden på andra sidan, så nu har Saffran lärt sig att markera markera badgäster. Nästa projekt är att hon ska välja ut stiliga män i lämplig ålder för matte att markera också;)
Sökträningen gick bra, hon går rakt ut på djupet utan att tveka, tar sin rulle och kommer in i full fart. Det enda som fanns att anmärka på var återigen lite tveksamhet i början på några av påvisen, men där har vi fått några nya tips som ska testas på nästa träning.
När sökträningen var avklarad så tog bilen sikte på Kristianstads BK, där vi lagom till lunch anslöt oss till Krokas sydliga kennelträff.
På söndagen var det dags för spår tänkte jag. Vad Saffran tänkte vet jag inte riktigt, en liten trevlig skogspromenad kanske?? Spåret gick bokstavligt talat åt skogen!! Efter mycket funderande har jag till slut kommit fram till två lämpliga bortförklaringar:
- För det första så använde Åsa orangea snitslar, inte blå som jag brukar göra.. Det är klart att den lilla hunden inte kände igen sig..
- För det andra så var nog Åsa lite för liten och lätt. Den optimala spårläggaren är ju givetvis en 100-kilos maffiaboss med en halv flaska parfym och italienska dansskor på sig.. Jag måste leta upp en sån till nästa gång det är dags att spåra:)
Nej, allvarligt talat så är det nog så att vi får försöka höja spårmotivationen och sänka kraven lite när vi är på nya ställen, med nya hundar och nytt folk.
Åsa och Hajas fick ju givetvis också ett spår lagt av någon vimsig spåläggare som inte alls hade någon koll på läget och till och med lyckades korsa sitt eget spår... Det är tur att Hajas är en herre med erfarenhet som lyckdes hitta ut ur skogen ändå:)
För övrigt hanns det med en hel del vindrickande under helgen, och långa samtal som avhandlade ämnena hundar, kollektivavtal och män.. Resultaten blev lite nya idéer angående hundarna, men våra kollektivavtal har fortfarande kvar sina brister och hur män fungerar kommer vi nog aldrig att klura ut...
Snörikt sök i Halden
Nu har jag och Saffran åter igen landat i lugnet här hemma i Göteborg efter att ha tillbringat en rolig, men intensiv helg i Halden. Vi landade i den norska myllan i fredags eftermiddag och började med att äta middag hemma hos Kristin, innan vi åkte upp till Haldens schäferklubb för att träna lite lydnad. Halden har en supermysig klubbstuga mitt i skogen, och när vi var där var det -8 grader och helt stjärnklart ute.
Väl på lydnadsplan blev helt klart imponerad av mig själv, eftersom mitt största problem med lydnaden är att jag blir nervös när folk tittar på när jag tränar. Jag blir stel som en tennsoldat och blir irreterad på hunden eftersom den inte går som den brukar.. Man kan ju undra varför????
Jag har ungefär samma känsla för lydnaden som för skolgymnastiken, där någon facist till lärare skulle tvinga mig att hoppa över en bock, medan resten av klassen stod på led bakom som någon sorts Hitler jugend och bara väntade på att jag skulle fastna halvvägs över den där %&/¤ bocken.
Hur som helst gick faktist lydnadsträningen riktigt bra. Hon lufter och går ganska långt fram i fria följet, men har bra kontakt och bra intensitet, det är bara att forsätta med de korta sträckorna så kommer nog positionen också att ordna till sig på sikt. För övrigt så måste vi träna mycket mer med kommendering i tjyvstartsmomenten....
Så går vi över till lördagen och söket då.. På morgonen när vi tittade ut genom fönstret så snöade det, och det forsatte det med hela dagen sen. Vi var ett stort gäng som skulle träna, 9 personer med totalt 12 hundar, så det var bara att sätta igång. När det till slut blev Saffrans tur var hon i vanlig ordning laddad till max och vill inget annat än ut i rutan.
Det märks på henne att saker och ting börjar att falla på plats i söket nu. Hon går för det mesta rakt, tvekar inte att gå ut på djupet och kommer tillbaka med sin rulle jättefint nu. För dagen var hon dock lite tveksam till en figurant i stor pälsmössa som dessutom pratade norska, och även de första påvisen var till följd av detta lite tveksamma.. Överlag tycker jag att hon gjorde bra ifrån sig, men vi behöver träna lite mer med figuranter som hon inte känner på sikt.
På söndagen var det åter igen dags för ett sökpass. Då var vi bara fyra tappra hjältar som gav oss ut i ett betydligt bättre väder. Dagens bana var väldigt öppen och lätt, och helt sagolikt vacker i snön. Saffran gjorde dagen till ära en strålande insats, inga funderingar angående pälsmössor eller tveksamma påvis. Kanske hade hon vant sig vid norska språket, eller så tyckte hon bättre om att springa i solsken. Hon var i vilket fall betydligt mer fokuserad:)
Det har varit en fantastiskt trevlig helg med god mat, bra träning och jag har äntligen fått lite vinterkänsla..
Rödvin och quiz
Igår började kvällen med en stor hungersnöd, som åtgärdades genom att jag ställde mig och bakade pizza, det blev en vegetarisk variant med oliver, fetaost och soltorkade tomater på. Den var fantastisk god och ihop med ett glas rödvin var det en alldeles utmärkt uppvärmning inför kvällens övningar.
Igår kväll var det nämligen dags för quiz på Old Town i Majorna igen. Ämnet den här veckan var serier, vilket tyvärr inte var något ämne där jag kunde få briljera med mina kunskaper. Jag följer varken tv-serier eller sport-serier och läser inte serietidningar så igår gällde det verkligen att välja sina lagkamrater med omsorg. Till min stora tur så hamnade jag även denna veckan i samma lag som min lite mer allmänbildade kollega Pär och slutade tack vare det på en hedrande tredjeplats. Det är mina kloka(?) och allmänbildade kollegor Rasmus och Pär som kan skymtas bakom vinglaset på bilden nedanför. Kvällen slutade fint med att jag lyckades få med mig en vacker brunett vid namn Annika hem..
Och Saffran då?? Vad hade hon för sig under kvällen? Efter ett långt spår och ett kort lydnadspass tidigare under dagen så passade fröken på att ta igen sig under kvällen.
Spår, uppletande och alldeles för mycket mat
Eftersom man är ny här i bloggvärlden så ligger ambitionen på topp och det blir ett inlägg idag också:)
Dagen till ära har vi varit ute i skogen, och spårat och kört uppletande. Saffran fick två korta spår, där hon i vanlig ordning försökte slå nya hastighetsrekod:/ Tyvärr går det en bromskloss längre bak i linan som förhindrar att detta sker. Fröken Pissmyra blir måttligt irreterad när hon själv hade kunnat vinda in hela spåret på nolltid.
Idag lät jag i alla fall bli att försöka ta kort samtidigt som jag spårar, det blir inte bra.. Det här kortet är taget vid ett tidigare tillfälle, och det slutade med att jag tappade kameran i en vattenpöl.
Uppletandet gick desto bättre. Det är helt klart en aktivitet som passar en fröken med mycket spring i benen betydligt bättre än det där långsamma spåret där man dessutom ska släpa med sig en bromskloss genom skogen.. Vi vallade en korridor, och hon sprang rakt ut och hämtade hem fem föremål som den där slarviga matten hade tappat bort ute i skogen:)
Efter några trevliga timmar ute i skogen var det dags att bege sig hemåt för att tvätta golv och börja laga mat till familjen som har varit här och ätit söndagsmiddag. Det som serverades var en seg och senig fransyska med tillhörande delikat trattkantarellsås. Till efterrätt hade syster Moa bakat cupcakes med hallon och vit choklad. De var så läckra att jag var tvungen att äta TVÅ, trots att jag är med i en bantargrupp på facebook, och nu kommer att få stå i skamvrån för mina synder..
Nu har alla åkt hem, kvar är bara mitt väldoftande hem, Saffran som luktar gott av mossa och jord, och jag då, som är nyduschad och väldoftande jag också..
Dags att börja med det här???
Istället för att skriva en miljon statusuppdateringar på facebook varje dag, så tänkte jag att det där med att blogga skulle vara ett mer konstruktivt sätt att använda tiden..
Jag får väl börja med att presentera mig själv ifall någon som inte känner mig skulle råka läsa det här. Jag heter Hanna och jag bor i en liten, liten lägenhet tillsammans med min lilla, lilla tollarkompis Saffran Pissmyra:)
Dessutom så har vi två en liten, liten bil. Det finns dom som påstår att det finns ett symbiosförhållande mellan den lilla hunden och den lilla bilen, en sorts akvarieeffekt att Saffran inte har kunnat växa sig större när hon har en sån liten bil.. Om någon undrar så kan jag informera om att det stämmer inte, Saffran var 8 månader och led redan av dvärgväxt när jag köpte bilen.
Sen finns det nog inte så mycket mer att säga om mig.. Att jag överkonsumerar te och anser mig vara hyfsat duktig på att skjuta gummiband då kanske..
